I studien “Hur undervisa för att höja måluppfyllelsen?” skriver Norlin (2014-04-22) om hur lärare och specialpedagoger ska göra för att elever i med låg måluppfyllelse kan förändra sitt arbetssätt, i sin tur minska antalet som är i nöd av specialundervisning. Studien är då menad som ett bidrag till andra specialpedagoger, lärare och skolor för hur de ska agera på närmare nivåer än klassrumsnivå.
Norlin får fram flera slutsatser, i den andra och tredje slutsatsen sammanfattar båda hur man måste anpassa sin undervisning, beroende på skola och främst beroende på vilken elev det handlar om. “Majoriteten av eleverna på de skolor som respondenterna arbetar i är i behov av särskilt stöd.” (Norlin 2013, s.50). Det som framkom var även att lärare i segregerade områden var tvungna att anpassa sina studier ytterligare ett steg, de behöver anpassa sig efter att eleverna har svenska som andraspråk och på så vis blir det en interkulturell pedagogik.
Lärare bland de olika skolorna menar att uppgifter är för svåra för vissa elever. De anser då att undervisningen bör bli bättre anpassad så att eleverna får en uppgift som passar deras utvecklingsnivå bättre. Argumentet till varför detta ska vara ett bättre sätt att undervisa är att om elever som ligger på en lägre kunskapsnivå får för svåra uppgifter finns det risker att de ger upp. Men det ska inte alltid vara att man endast ska göra uppgiften lättare, utan göra den mer individanpassad. Med detta menar då Norlin att man ska anpassa språket så att eleverna med svenska som andraspråk, de kan då i sin tur hänga med vad läraren säger under genomgångar så länge de förstår mer språkligt.